filmen
Filmen var faktiskt bra. Handling:
I en hopplöst bonnig småstad någonstans i Sverige bor Maja, 18 år. Hennes högsta och enda dröm är att bli skådespelare. Hon vill stå i centrum, att alla ska se henne, den vackra människa hon är inuti. Det är bara lite svårt att se. Maja är kraftigt överviktig, klumpig och socialt missanpassad.
Erika Sohlman är 28 år och dokumentärfilmare från Stockholm. När hon träffar på Maja ser hon ett utmäkt tillfälle att skapa tragikomisk underhållning på Majas bekostnad. Lycklig över att äntligen få den uppmärksamhet hon förtjänar, tar Maja tacksamt emot chansen att bli filmad.
Vi får följa Maja och hennes kamp att förverkliga sina drömmar under sista terminen på gymnasiet, delvis filmat genom Erikas dokumentärkamera. Det är en komisk skildring med tragiska inslag.
Fördomarna man möts av när man har ”fel” utseende. Svårigheterna att hitta en egen identitet mellan en egocentrisk mamma och en likgiltig pappa. Den försiktiga förälskelsen till Alex, en snygg, populär till synes ouppnåelig kille i teatergruppen.
Men under en resa till Stockholm får Maja veta att även Alex bär på hemligheter och besvikelser…
Med tiden inser Maja att Erika kanske utnyttjar henne, och hon måste då fråga sig om uppmärksamheten är värd priset. Rollerna blir plötsligt ombytta när Maja inser att Erika behöver henne mer än tvärtom. Hon hittar till slut den styrka och självkänsla som behövs för att verkligen stå i centrum, på sina egna villkor.
text tagen från: sf.se
Men nu måste jag göra läxorna. Jag bloggar efter det.
